Ni ska veta att jag inte har glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut.


Höst.

Ibland tänker jag, "varför har jag ett så sjukt bra liv, när andra har det så galet jobbigt på olika sätt". Jag tänker det till exempel nu. Och det värsta är att jag inte kan göra så mycket åt det. Bara be och fortsätta tro.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0